I morse tog jag saxen som låg på mitt skrivbord och ställde mig framför badrumsspegeln, lyfte upp håret och klipp. Hårslingorna föll ner i handfaten och jag kände hur gamla jag spolades bord samtidigt som nya jag bredde ut sig inuti kroppen. Att klippa av mitt hår drygt tio centimeter alldeles själv var bland den bästa känslan någonsin. 

Jag älskar hur jag tänker annorlunda, hur jag försöker bli en bättre person och hur jag nu lever mitt liv efter "If you never try, you'll never know". Lots of spiritual hugs. (Såg att ni snart är hundra stycken här, då blev jag lycklig som en ekorre!)

inatt hade jag en underlig dröm, betyder alla drömmar någonting? har alla drömmar någon mening? har någon dröm det? ligger det alltid en liten sanning bakom varje dröm? en hemlig önskan? eller kanske bara något som man tänker på inuti sig själv fast inte vill inse det? var kommer drömmarna ifrån? vilka styr dom? jag? du? vi? stjärnorna?  

(första försöket, så döm inte hiho. ps, kommer mer stjärnhimlar, bättre, promise.) 

Jag blinkade och mina vattenfyllda ögon tömdes, tår efter tår. Dom rann i små banor ner från min kind och jag andades tungt samtidigt som min mage hoppade fram och tillbaka. Var det här slutet?  

"- shyy, såja, var inte ledsen." Han drog bort tårarna från min kind med tummen och kysste min panna. Sen tröck han sin kropp mot min och jag hörde hur hans hjärta slog, det lät annorlunda. Som om det också var ledset, som om hjärtat visste precis allting och lite mer. Jag ville stå här för evigt, få känna hans fingrar dra genom mitt hår, hans andetag som värmer upp min nacke, hans armar hårt slingrade runt mig och hans dunkande hjärta innanför bröstet. Men jag visste att jag var tvungen att att släppa, jag var tvungen att kika in i hans djupa ögon för sista gången, jag var tvungen att gå där ifrån helt ensam.  

Han tog tag i mina axlar, puttade upp min haka med hans hand och förde hans läppar mot mina. Salt, svalt och mjukt. För sista gången.  

"- vi visste att vi inte skulle få hålla om varandra förevigt, du, det funkar inte så", sa han. 

"- men jag vill att det ska fungera så, snälla om vi bara.." 

"- vännen nej, men vad du än gör och vart du än befinner dig kommer du alltid kunna kolla upp i himlen och se samma stjärnor som jag ser under himlen, när du ser stjärnorna så vet du.." 

"- vet vad då?" 

"- att jag kollar på exakt samma stjärnor och tänker på dig. Precis som om jag var här bredvid dig." 

Han kysste mig, började gå bortåt, vände sig om, log, och försvann. Men jag visste att även om han inte fanns fysiskt vid mig så fanns han ändå där, alltid, under stjärnhimlen.  

nu när det är första januari tvåtusentolv, snön (hallelujah) faller ner som små tussar från himlen och vinylskivan snurrar runt runt i spelaren så vill jag dela med mig av lite såkallade löften, eller mer små notisar till mig själv hur jag ska göra tvåtusentolv till ett år att sent glömma..  

1. jag ska lära mig att säga nej till människor och inte ta på mig mer saker än jag vet att jag klarar av.  

2. jag ska se det postitiva i varje situation och alltid (för det mesta) pryda mitt ansikte med ett leende på läpparna.  

3. jag ska sluta skjuta upp saker och ting, istället ta itu med allt direkt på momangen.  

4. jag ska läsa böcker.  

5. jag ska plugga franska som en galning och se på franska filmer i mängder.  

6. jag ska fota stjärnhimlen. 

7. jag ska inte äta godis, chips eller dricka läsk på annat än fredagar och lördagar hihi.  

8. jag ska köpa träningskort på friskis och svettis och dansa rumpan av mig med min fina frejis.  

9. jag ska bli bättre på att uppdatera bloggisen och försöka skriva mer små texter som ni ska få läsa.  

10. jag ska åka utomlands (både till thailand och biarrittz) och verkligen leva livet.  

11. jag ska fylla arton och dansa så att fötterna gör ont.  

12. jag ska gå på festivaler och konserter, skrika så att jag inte har någon röst och pussas.  

13. jag ska sitta uppe sena sommarkvällar med mycket fina människor och dansa på klippor natten lång.   

14. jag ska fortsätta med att bara vara mig själv och skratta så att man inte får någon luft, så man istället sitter och klappar som en efterbliven säl.  

 .. jag var glad o pirrig som ett litet barn. 

 vi hade en liten söt julgran och satt klistrade framför kalle anka klockan tre.  

jag fick finaste presenterna och säger som jag gör varje år, det här var världens bästa julafton! vad fick ni gullisar? 

..jag är såhär glad nu när svea rike håller på att få ett vitt snötäcke! (kommer få springa runt som en galning på stan sista veckan för att fixa de sista julklapparna, samma visa varje år..) Längtar som ett litet barn till julafton. Vad önskar ni er? 

den bästa känslan är när man klarat av någonting man inte trodde var möjligt eller när man vågat någonting nytt. När människor blir lyriska i någonting man gjort och när man får underbart fina kommentarer på bloggen. 

den värsta känslan är när man känner sig så himla liten och ensammast i hela världen, när man känner sig helt hopplös och inte vet vad man kan göra åt saken. 

jag är bäst på att göra människor glada, gå runt och le och vara mig själv. Sprida kärlek och kramar fyllda med kärlek. 

jag är sämst på att säga nej åt saker och göra människor besvikna. Ibland att vara realistisk, jag tycker om att leva hela livet i en drömvärld.

jag lyssnar på de mesta som passar mig för det humöret jag är på, broder daniel, kent, håkan hellström, the smiths, bon iver, angus & julia stone, belle & sebastian, joy division, simon norrsveden och mycket filmmusik och muskalmusik.

från min instagram 

jag tycker om att dansa, sjunga, resa, spela gitarr, gosa och mysa i alla synonymer, lyssna på musik, åka buss när det är mörkt både inuti bussen och utanför, kolla på stjärnhimlen, prickiga kläder, secondhandbutiker, min familj, mina vänner, mina djur, andras djur, kärlek, nyckelben, bara ryggar, juletider, födelsedagar, leenden och skrattande munnar, röda läppar, kragar, dr martens, tjocka halsdukar, pussar, kramar, hålla hand, söka på acoustiska covers på youtube, baka cupcakes och macaroons (och allt annat som går att baka), rida, åka konståkning, the notebook, jane austen, människor man inte känner som ler åt en på stan eller på bussen, långa sms, hanskrivna brev, se att man har fått flera nya meddelanden från människor man inte känner på mailen, gosedjur, gamla och nya fotografier, kostymdrama filmer och alla romantiska filmer som finns, gråta till film, gå på bio, vara jättefrusen och sen komma in och sätta sig framför brasan, varm choklad med marchmallows, prata i timmar med vänner när man egentligen borde sova, långa varma duschar, nattpromenader och se nya platser i världen. 

kärlek är det enda som håller ihop världen, pusslar ihop allt trasigt och gör varje människa hel igen. 

i somras var jag på peace & love och träffade så många nya fina människor, såg jättemycket bra artister och gräta floder till henrik berggren, skrattade mer än vad jag någonsin gjort tillsammans med frejis, dansa, jobbade på kolmårdens djurpark, var i stockholm, i göteborg, blev brun, hade-världens-bästa-sommar.

emelie fotat av moi 

sist jag grät var för två veckor sen när min kanin hade somnat in, tårarna har tagit slut för ett tag fram över. 

när jag vill tänka sätter jag antingen på instrumentalisk musik eller bygger en mysig kojja med ljusslingor i taket och lägger mig i.

just nu tänker jag på att jag har så himla mycket att se fram emot (ni får se fram över), att jag faktiskt gör ett blogginlägg och att jag är så himla lyckligt lottad här i livet.

idag har jag ätit jättegod avocadofrukost, jobbat tretusenfyramiljoner sidor mattematik i skolan (känner mig så duktig!), redovisat om 1700 talets mode, halkat runt lite på isen som täcker backen, pussat på min vovve och lyssnat på en hel drös med musik.

imorgon kommer jag gå upp allt för tidigt för att ha idrott i skolan, efter skolan ska jag på sånglektion (sista gången innan uppsjungningen, ih), sen ska jag dansa afrikanskdans, och efter det kolla på bonde söker fru. (egentligen greys anatomy också, men det är ju slut för säsongen nu..)

min mobiltelefon är en julklapp från världens finaste bror och vet inte riktigt vad jag skulle göra utan den. 

när jag vaknar på morgonen snoozar jag alltid i minst tio minuter och har små söta meningar skrivna på alarmet för att jag ska känna lite livsglädje vid den hemska tiden halv sex på morgonen.

emelie fotat av moi 

om jag var ett djur skulle jag nog vara en örn, eller en ugga, kanske en vildhäst eller sjöhäst hihi.

Jag måste få börja med att säga förlåt, jag menar det verkligen. Åh vad jag har varit dålig här. Men det är bra, att ibland också erkänna att man har varit dålig, för man kan inte vara bäst och vackrast hela tiden. 

Jag har i flera flera månader och ännu mera timmar haft den djupaste svackan någonsin när det gäller fotandet. Inspirationen har legat och tagit höstvila i botten av någon sjö, under en sten, nergrävd i sanden under stenen. Idag släpade jag ut min vän Emelie i de täta kolmårdsskogarna, tog på mig en tjock jacka, dr martens och satt ett fint nytt 50 mm objektiv på kameran, klickade av massor med bilder, fångade så mycket jag aldrig fångat förut.

Just nu vill jag bara skrika lite, dansa loss så att fötterna gör ont, pussa på allt jag ser och krama alla träd i skogen. Jag är så hjärtligt tacksam, för vet ni fina fina läsare (som trots mitt långa uppehåll stannat här hos mig) min fotolust, min inspiration och jag, jag är tillbaka. Och för den här gången är jag här för att stanna.